Boskapens välbefinnande kommer först

Gården Maitorantala befinner sig på en vacker plats på stranden av Nurmijärvi i Sysmä i landskapet Päijänne-Tavastland. Från gårdsplanen öppnar sig en sluttning mot sjön och ladugården befinner sig på en annan sluttning. Husbondeparet på gården, Jonna och Ville Nieminen, lever en bråd och intressant tid. På tu man hand driver den en mjölkbesättning med en robot och förutom en tre år gammal son har de också en dotter som föddes i augusti. Just nu är Jonna föräldraledig, men arbetar förutom på den egna gården normalt också till 50 % som VikingGenetics embryoöverföringsveterinär. Verksamheten i ladugården är planerad så att arbetet kan skötas av 1,5 personer.

Ville övertog gården år 2013 och Jonna kom med år 2015. Lösdriften för kvigor byggdes tre år senare och den nya robotladugården stod klar år 2021. Det viktigaste kriteriet då man byggde ladugården var att den skulle bli lättskött. Arbetena i ladugården måste gå att skötas av en person och vem som helst borde klara av det. En klar arbetsfördelning ökar effektiviteten.  Ville svarar för maskiner och foder samt en stor del av ladugårdsarbetet. Jonna koncentrerar sig på avelsarbetet, arbeten med att få djuren dräktiga samt veterinärarbeten. Fabas seminologer kommer också och seminerar vid behov. Man beslöt sig för särutfodring för att det var så lätt och den bevaras likadan oberoende av vem som utfodrar.

I samband med att man utvidgade ladugården köpte man bara nio kvigor från två besättningar. Man köpte kvigorna under sommaren, så att man kunde ordna karantänen på betet. På grund av att man satsade på smittoskyddet hade man först litet brist på kor i ladugården. Lösningen lönade sig, för man har inte haft några smittosamma klövsjukdomar på gården, eller exempelvis kryptosporidios eller mycoplasma.

Fabas Sanna Kosonen arbetade länge som gårdens expert på djurmaterial. För en tid sedan blev Heikki Kirjavainen ny rådgivare för gården, och då artikeln gjordes var han på gården och gjorde exteriörbedömningar och gjorde upp ny avelsplan.  ”Besättningens avelsmål har varit att djuren är jämnstora, i synnerhet för holsteindjurens del söker vi en rimlig storlek”, berättar Jonna. Likaså har det varit viktigt att korna lämpar sig för robotmjölkning. Embryospolningar utför man ungefär en gång om året på gården och man gör en del embryoöverföringar.

Smittskyddet under kontroll

Omgivningen kring ladugården och lösdriften för kvigorna är städad, och det finns inga extra skräphögar på gården, där gnagarna kan bygga bon. Dåligt foder förs till gödselstaden för torr gödsel och inköpt foder är skyddat i silon. På så sätt har gnagarna inte tillgång till foder, som skulle hjälpa dem att föröka sig. Skadedjuren kommer heller inte in i väl skyddade ensilagestukor för att förorena. Planen över bekämpning av skadedjur är inskriven i gårdens plan för egenkontroll. Familjen Nieminen tänker bygga silon för ensilaget för att förbättra biosäkerheten.

Gårdsplanen har sandbotten, runt ladugården har man dessutom grus samt betongplatta framför dörrarna. Med tanke på biosäkerheten är en asfalterad gård bäst och det är också en framtidsdröm för paret Nieminen. Fram till dess håller man gårdsplanen och vägarna i så bra skick som möjligt och torra. Med gyttja på gården kan transportbilarna hämta djursjukdomar till besättningen eller sprida dem vidare.

Förmedlingskalvarna har en gruppigloo längre bort från ladugården. Vid behov gör man alltid på samma platser ett vänteområde av flyttbara grindar för djur som åker till slakt. ”Djuren förs till området som är försett med foder och dricksvatten för att vänta på transport. Slaktbilens chaufför kan självständigt hämta djuren”, berättar Jonna. Även förvaringen av kadaver är längre bort från ladugården. På så sätt behöver transportbilarna inte komma så värst nära ladugården.

Mjölkkammaren är i den ände av ladugården som är närmast vägen, dit mjölkbilen kommer lätt utan att behöva köra omkring på gårdsplanen. ”Detta är i det här fallet ändå inte den bästa lösningen med tanke på biosäkerheten. Rutten för de fordon som fördelar foder åt korna korsar mjölkbilens rutt. Vi beslöt oss ändå för den här lösningen, för att inte behöva transportera fodret bakom ladugården och över rutten då man transporterar bort gödsel”, berättar Jonna och betonar att de på det här sättet fick ladugården i övrigt att fungera bra.

Vid fördelningen av foder, strö och vid tömning av kalvnings- och sjukboxar använder man sig av samma kompaktlastare, som tvättas direkt efter smutsiga arbeten. ”Vårt mål är att ha en minilastare till efter ett par år, så att vi har en skild apparat att fördela foder med och en skild för smutsiga arbeten”, konstaterar Jonna.

Förutom gnagarna kan också fåglarna hämta med sig smittor till besättningen. I Maitorantalas ladugård är fönstren täckta med nät, för att fåglarna inte skall komma in. På vintern är dörrarna stängda, och man ser inte mycket fåglar. I ladugården finns det inga sittplatser för fåglar ovanför foderbordet, så det kommer ingen avföring i fodret. Man har funderat på att skaffa sig BirdAlert för att skrämma bort fåglar och man skall förse fönstren i kvigornas lösdrift med nät.

Det finns en dörr för besökare som är tydligt utmärkt med skyltar och människorna på gården använder en egen ingång. Innanför dörren har man en korrekt smittsluss. Den smutsiga och rena sidan skiljs åt av en bänk. De egna ytterkläderna och skodonen lämnas på den smutsiga sidan. På den rena sidan kan besökarna välja åt sig en lämplig overall och rena stövlar bland gårdens skyddskläder. På den rena sidan finns det tvättställ, tvål och engångspapper att torka händerna med. Med hjälp av smittslussen strävar man till att förhindra att smittor kommer till besättningen med besökarna. Om många utomstående besöker gården, ökar också risken för att det skall komma smittor.

Mjuk avvänjning

Djupströboxarna för korna som ska kalva samt de amkor som diar kalvar ströas med halm. Vid behov skiljer man av en del av de här boxarna till sjukbox. Insjuknade djur kan också hållas bakom roboten. Som veterinär klarar Jonna av att bedöma vilka sjukdomar som är smittande, det vill säga när man måste isolera djuret från de andra och boxen måste rengöras särskilt noga. Skilda kalvningsboxar och sjukboxar är den säkraste lösningen, men av kostnadsskäl valde man den nuvarande metoden i ladugården.

Ströbädden i boxarna byts ut med tre månaders intervall, och då man sprider man kalk på botten som desinfektionsmedel. I övrigt håller man boxarna torra och sprider Stallren nu och då. Om det kommer mycket utsöndringar i boxen, tar man bort en del av ströet och hämtar nytt i stället. ”Det är viktigt att komma ihåg, att boxarna inte får vara för fulla. I kalvningsboxen är det högst två kor samtidigt”, betonar Jonna.

På gården använder man sig av amkor. Kalvarna är med sin mor i ungefär 1–3 dagar. Om det är fullt hos amkorna, får kalven vara litet längre med sin mor. Kalvarna är med amkorna tills de är 2–3 månader gamla, varvid de avvänjs. Man avvänjer alltid två kalvar i gången, med vissa undantag. Avvänjningen sker i två faser, där man först förser kalvarna med en nosplatta, som förhindrar dem från att dia, men kalvarna får ännu vara tillsammans med amkorna i 1–2 veckor. Under den här tiden följer man med att kalven äter tillräckligt med foder. Efter detta förs kalvarna till kvigornas lösdrift. Avvänjningen sker mjukare och det är sällan kalvarna klagar högljutt. Om det är två som flyttas samtidigt går det lättare och är mindre stress.

Ur biosäkerhets synpunkt innebär amkorna en risk. Då småkalvar och kor är i samma utrymme kan kors sjukdomar överföras till kalvarna. Kalvarna växer dock ytterst bra, eftersom de kan dricka så mycket de vill och de mår också bra. Av denna orsak bevaras också motståndskraften bra. Amkorna sparar dessutom skötarnas arbete.

Separerad gödsel och bra hygien

Med hjälp av gruppering av djuren kan man förhindra att smittor utifrån skulle spridas till hela besättningen samt beaktar de olika gruppernas behov vid utfodringen. På gården Maitorantala finner man följande grupper: de som ska kalva, de sjuka, de som är i sin, två grupper som mjölkar, kalvar som ska avvänjas, årsgamla kalvar samt dräktiga kvigor. Under den vecka korna läggs i sin är de i en egen grupp. Man har egna gödselskrapor för ströbäddarna och de mjölkande kornas avdelningar och likaså tvättar man inte vattenkärlen i olika avdelningar med samma borstar. Man tvättar dricksvattenkärlen regelbundet och dessutom om de har blivit smutsiga.

Man använder separerad gödsel som strö åt korna. Man beslöt sig för detta, för man ville ha djupa bäddar med mycket strö, där korna trivs att ligga. Alternativen var separerad gödsel eller sand. Man var osäkra på hur sanden skulle inverka på maskinernas hållbarhet samt sandens tillgång och pris. Gödsel har man tillgång till hela tiden och är ett ekologiskt strö. Vid separeringen blir fosforn kvar i ströet, så det är mindre näringsämnen i den svämgödsel man sprider ut på åkern. Som strö är separerad gödsel mjuk och dammar inte. Man sprider ut strö i liggbåsen med minilastare.

Roboten har en stordisk tre gånger per dag. Om det kommer mjölk som går separat, sker det en lättare tvätt efter det. I övrigt görs en het ångsköljning efter varje ko. Juverhälsan har varit bra och mindre än 10 % av korna har haft kliniska juverinflammationer. Målsättningen är att ytterligare minska förekomsten av juverinflammationer, fastän situationen redan nu är bra. ”Även avelsarbetet har en stor betydelse då det gäller juverhälsan”, konstaterar Jonna. ”För små spenar släpper lättare med luft, vilket sedan leder till att bakterier kommer in i juvret”, fortsätter hon.

På väg ut ur ladugården är det lätt att tvätta stövlarna vid tvättplatsen då man ska bort från gödselgången. Då man går bort från djuren stiger man inte heller in på foderbordet, utan man går ut via gången. På gården Maitorantala har man funderat noggrant på biosäkerheten beträffande många saker, om än man också varit tvungna att kompromissa. Det kan hända att man någon dag har en robot till på gården samt att man producerar biogas. Tiden och lönsamhetskalkylerna får utvisa.

Gården Maitorantala

• Ägare: Jonna ja Ville Nieminen
• Av besättningen är litet på 50 % holstein, resten ayrshire
• Åker i odling ca 100

 

Text och bilder: Anna Oksa-Pulliainen. Artikeln har publicerats på finska i Faba magazine 4/2023.